Forumindex ATA
Stödforum för Anhöriga Till Alkoholister
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Hur gör jag för att ta itu med hennes drickande?

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Diskussioner om alkoholism
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
lilla my



Registreringsdatum: 28 december 2008
Inlägg: 7
Ort: södra sverige

InläggPostat: 2008-12-28 20:51:59    Rubrik: Hur gör jag för att ta itu med hennes drickande? Svara med citat

Hej!
Mina föräldrar har alltid druckit för mycket (så länge jag kan minnas). Fast när jag var liten trodde jag så klart att detta beteende var normalt. Tyckte det var konstigt med kompisarnas föräldrar som drack mjölk till maten.
Min pappa dog för 10 år sen av en hjärt infarkt och min mamma bor sedan dess ensam kvar i sitt lilla hus. Hon dricker och gömmer det och vi leker fortfarande den här leken med att ingen vet aller har fattat. Alla vet och alla har fattat... så klart. Jag orkar inte leka leken längre och vill ta upp hennes problem med henne. Jag orkar inte ljuga längre och låtsas som ingenting. Orkar inte ha bjudningar eller vara på bjudningar med henne då hon nästan alltid dricker för mycket och förlorar kontrollen. Nästa dag beter vi oss som ingenting har hänt igen och livet går vidare. Fast jag mår ju inte bra. Hela uppväxten hade jag svår depression och den senaste tiden har jag lidit av panik ångest. Jag är idag 34 år.
Nu har jag egna barn (2 och 4 år) och jag vill inte att detta ska påverka dom. Själv har jag lyckats hålla alkoholen på lagom till liten nivå och dessamma för min man men jag vill inte utsätta mina barn för sin fulla mormor. Jag vågar inte lämna dom hos henne så att hon kan vara barnvakt lr köra dom i sin bil om/när hon har druckit.
Nu orkar jag inte längre!! Jag måste ta upp situationen med henne och säga hur jag känner. Jag tror inte att hon kommer ändra sig.. tyvärr men jag vill inte leka denna låtsas som inget lek längre. Hur gör jag?? Hur tarjag upp det? Vad säger jag?? Kommer jag att orka mentalt?
Är rädd! Rädd för hennes reaktion. Rädd för min egen. Rädd för att hon kommer ta sitt liv. Vad göra?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Nemi
moderator


Registreringsdatum: 21 oktober 2007
Inlägg: 145

InläggPostat: 2009-01-09 14:00:42    Rubrik: Svara med citat

Hej och varmt välkommen hit, det är lite tyst här men det kanske kommer igång förr eller senare, vi är ju tyvärr långt ifrån ensamma om det här problemet.

Jag är jättedålig på att ge tips på hur du ska prata med din mamma och vad du ska säga, men klart är att du måste prata med henne när du känner som du gör.
Det är så mycket lättare sagt än gjort men försök att inte oroa dig för hennes reaktion. Det bästa kanske helt enkelt är att du sätter dig ner med henne och bara säger att du faktiskt vet hur det ligger till och inte orkar gå och låtsas som ingenting längre. Antingen räcker det till en början eller så blir det automatiskt att ni pratar mer om det.
Eller att du skriver ett brev istället om det är enklare än att ta det öga mot öga.
Det är nog det bästa jag kan komma med, lycka till i alla fall och hoppas det blir bra *kram*
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande MSN Messenger
roimata



Registreringsdatum: 12 juli 2009
Inlägg: 9
Ort: nacka

InläggPostat: 2009-07-12 15:00:59    Rubrik: Svara med citat

Va jobbigt för dig, ser att det var längesen du skrev men jag svarar i alla fall, min mamma har alltid druckit mycket och alla "visste" att hon söp och sa det också rakt ut, men vi barn undvek att prata med henne om det, för att vi inte ville "sätta igång" nått när hon äntligen var nykter och för att det inte var nån ide att prata med henne när hon var full

Jularna var värst, det var alltid misär där hemma då, en jul var hon inte ens där på morgonen och vi barn satt oroliga och väntade en annan jul kom en av hennes killar nästan in genom dörren med yxa och hotade att döda oss alla, behöver jag säga att vi barn va livrädda.

När jag fick min första son, tog jag ett beslut just kring jul, att hans första jul skulle jag inte fira hos henne och inga därefter heller pga att det alltid varit så vidrigt att fira jul med henne, men jag hade inte kraft att ta mig loss för min skull enbart, men när det gällde att skydda mitt barn så orkade jag ta steget. Det hände nått efter den julen(som jag spenderade med min far och bror (som stärkt av mig också tog avstånd) med fruktansvärd ångest(stackars mamma som satt alldeles själv på julafton å allt) efter den julen träffades vi bara på mina villkor! det fungerade bra, vi hade inte alls mycket kontakt eftersom jag krävde nykterhet, och hon upplevde så mycket ångest i nykterheten att jag kom på henne med att spela full.

Jag vet inte vad jag vill säga med min berättelse eller om jag vill ge dig nått råd, kanske bara berätta hur det var för mig och att det funkade att ta avstånd.

Jag minns också den gången då jag kände att jag förlät henne för att hon inte klarade av att ta hand om oss barn och för allt våld som hon utsatte oss för, den dag jag gjorde en liknelse med mig och min son om jag skulle göra allt detta mot honom, när hon då blev så illa berörd och grät så var det på nått vis ett erkännande att hon hade behandlat oss dåligt och det var precis vad jag behövde , ett erkännande, det var inte jag som var galen, det var illa att växa upp som jag gjorde, och hon hade gjort mig orätt, efter det vart jag inte lika illa berörd när hon "antastade2 mig på fyllan utanför affären eller liknande med sin smetiga sentimentala kärlek...

Förlåt att jag snodde din tråd lite, är precis ny här och det verkar som att jag har massor som rinner över
_________________
Det gör ont när det som varit dött, vaknar till liv/Toni Morrison
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Ginger



Registreringsdatum: 07 november 2009
Inlägg: 39
Ort: Stockholm

InläggPostat: 2009-11-25 13:14:42    Rubrik: Svara med citat

Roimata, vilken berättelse! Sad

Så otroligt skönt det måste ha varit att få det bekräftat av din mamma att hon handlat fel under din och dina syskons uppväxt.
Du verkar väldigt stark som vågar ta avstånd och väldigt klok som ser till att umgås med din mamma på dina villkor!
Jag blir så glad när jag läser det.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Förlorad pappa?



Registreringsdatum: 02 november 2009
Inlägg: 4

InläggPostat: 2010-01-16 17:08:43    Rubrik: Svara med citat

Hej!
Jag vet inte riktigt om jag kan hjälpa dig så mycket men för bara några månader var jag i nästan samma situation som dig! Jag fick nog, jag tog beslutet att återigen ta tag i min pappas alkoholvanor. Den första gången som jag försökte så sa jag att vi skulle säga upp kontakten med honom tyvärr var jag inte stark nog och det fungerade inte på min pappa. Den här gången blev det annorlunda, jag fick nog, jag ville inte att min pappa skulle förtsätta dricka och riskera sitt jobb mer än han redan gjort.. Jag vet att om han förlorar jobbet så förlorar jag honom!
Jag sa till pappa att det var dags att vi tog hjälp från annat håll, jag sa att om inte han berättade för sina chefer så skulle jag göra det.. Som tur va så förstod han att jag menade allvar så dagen efter gick vi tillsammans till hans jobb och berättade. Idag går han hos en psykolog och äter medicin och är på väg på den långa vägen tillbaka.

Om din mamma arbetar så kan jag bara säga ta hjälp av hennes chef, det är väldigt jobbigt att göra det själv och det är arbetsgivarnas skyldighet att hjälpa till.. Jag hade samma oro med att jag trodde att pappa skulle ta sitt liv men som tur va så fungerade det andra gången.. Det första bakslaget var jobbigt eftersom att det inte kändes som att han brydde sig om mig men det kunde jag ta för allt jag ville va att han skulle bli bra! Mitt tips på en början är att du berättar för din mamma precis vad du känner inte håller tillbaka något utan att allt ska ut..

Jag hoppas att allt kommer gå bra för dig och din mamma och om du har några frågor får du gärna fråga mig, ska försöka svara så gott jag kan!

// Förlorad pappa?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Diskussioner om alkoholism Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2002 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005 powered by ArgenBLUE free template
Sidan tog 0.07 sekunder att ladda.