Forumindex ATA
Stödforum för Anhöriga Till Alkoholister
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Vet inte hur mycket mer jag orkar...

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Barn till alkoholister
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
KC



Registreringsdatum: 08 december 2007
Inlägg: 11

InläggPostat: 2008-01-10 16:36:01    Rubrik: Vet inte hur mycket mer jag orkar... Svara med citat

Sitter med en stor klump i magen och är rätt nära ett litet sammanbrott tror jag...
Min pappa är inlagd på lasarett sen några dagar, för det vanliga (alltså druckit för mycket) trodde jag... Men nu har jag fått reda på att han drack en flaska av någon sorts medicin; han försökte ta livet av sig... Som tur var hittade farmor honom och ringde ambulansen, annars vet jag inte hur det hade gått.
Jag har inte träffat pappa på ganska länge nu, i julas var jag nere men då var han full och vi pratade inte alls. Jag är så rädd att han ska lyckas med att ta livet av sig. För trots allt så älskar jag ju honom, jag vill att han ska trivas med sitt liv. Jag vet att det inte är mitt fel att hans liv har blivit så här, men jag har otroligt dåligt samvete. Jag önskar att jag kunde ställa allt till rätta och få honom att inse att han behövs och är älskad.

Jag är så rädd....
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Nemi
moderator


Registreringsdatum: 21 oktober 2007
Inlägg: 145

InläggPostat: 2008-01-10 16:48:25    Rubrik: Svara med citat

Usch vad jobbigt.. Känner igen dom där skuldkänslorna som du inte alls ska behöva känna.
*kramar* Kram
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande MSN Messenger
blommen_87



Registreringsdatum: 10 januari 2008
Inlägg: 6

InläggPostat: 2008-01-11 11:21:27    Rubrik: Svara med citat

men fy då!... det e iaf bra att du vet att det inte är ditt fel, men det hjälper ju inte om känne skuldkänslor!.. kanske din pappa vaknar till nu!. fast det e ju nästan omöjligt... om jag nu ska jämföra med min egen situation..verkar som att de aldrig tröttnar eller vaknar.. visst är dom älskade och dom behövs.. me det vill dom inte se.. bara det dåliga. precis som vi!....hoppas du mår så bra du kan!.. tace care! kramar!
_________________
Elisa!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
isvia
moderator


Registreringsdatum: 27 november 2007
Inlägg: 45
Ort: Stockholm

InläggPostat: 2008-01-11 19:40:45    Rubrik: Svara med citat

låter jobbigt,

hoppas du har någon i din närhet du kan prata med.

annars kan du alltid ringa nån jour.

(det finns lite krisnr. på länksidan
http://ata.forum24.se/ata-about26.html)

ta hand om dig!
_________________
”live long and prosper”
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
KC



Registreringsdatum: 08 december 2007
Inlägg: 11

InläggPostat: 2008-01-18 13:36:35    Rubrik: Svara med citat

Tack så mycket för alla snälla ord! Det är skönt med lite uppmuntran när saker bara känns skit.

Nu har han iaf kommit hem från sjukhuset, vet inte om det är bättre iofs, men ändå. Han lär vara nykter ett tag nu och ta sina nya tabletter, men av erfarenhet vet jag att det bara kommer hålla ett tag... Sad Men jag mår iaf lite bättre nu, när jag har pratat med honom och en del andra.
TACK så mycket igen, för att ni bryr er!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Förgätmigej



Registreringsdatum: 07 maj 2008
Inlägg: 13

InläggPostat: 2008-05-07 17:11:36    Rubrik: Svara med citat

Hej KC!

Jag känner igen din situation och kan bara säga att jag håller tummarna för att din oro inte ska ta över ditt liv, vilket jag av erfarenhet vet är lätt hänt.

Min mamma har försökt ta livet av sig/hotat med att ta livet av sig så många gånger att jag inte kommer ihåg siffran, men man vänjer sig aldrig. Man blir alltid lika rädd för som du säger älskar man ju ändå personen. Det har varit en tuff process att hitta en strategi att handskas med situationen. För min del gjorde jag till slut som jag hela tiden försöker göra med hennes alkoholism; jag tar ett djupt andetag och tänker: "Vill hon ta livet av sig, så kommer hon att göra det en vacker dag även om jag finns i närheten och kommer att försöka rädda henne gång på gång." Det kan låta kallt och under en tid mådde jag ännu sämre av denna insikt, men jag skulle inte överleva själv tror jag om jag inte tänkte så.

Vill absolut inte påstå att du borde göra som jag eftersom vi alla är olika, men jag hoppas att du finner en väg igenom detta.

/F
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Barn till alkoholister Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2002 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005 powered by ArgenBLUE free template
Sidan tog 1.37 sekunder att ladda.